Den här eviga sommarvärmen är lite svår att tackla. Visserligen är det jätte givet för folk att vara ute när det är såhär medan jag själv tycker att det kanske är lite överskattat egentligen? Jag menar, jag har inget emot solen eller sådär i allmänhet. Det är mer värmen. Man orkar ju inte göra någonting. Det enda man egentligen kan göra ute som inte är överdrivet översträngande är att bada och jag personligen kan inte göra det så mycket under veckorna eftersom Pierre jobbar och jag sitter här i stan.

Och DÅ om man får välja så föredrar jag faktiskt att vara inomhus än utomhus. För säg hej till typ en för tidig död om man ens funderar på att gå ut när det är ca 30 grader varmt i skuggan. Det med vissa undantag gissar jag dock på.

Idag är det fint väder som det varit de senaste veckorna, om vi bortser super regnet i lördags då. Men det var lite lätt efterlängtat faktiskt.

Babbel babbel!


Om vi bortser från sommarvädret då. Så finns det ett annat faktum som tillfaller mer och mer. Jag har fan blivit cynisk med åren. Förr var jag lite mer empatisk, men numer är det brutal ärlighet som gäller. En nackdel vissa gånger vill jag påpeka ;O Men jag kan inte svara på varför för den delen!

And on with the day.